xoxo katarina

Futurum

två bilder från Cali {och damn vad stort mitt födelsemärke är! glad att jag tagit bort det hehe}

✈

Framtid. Något som jag alltid förtränger, men som catchar up förr eller senare. Ligger sömnlös på kvällarna och tänker. Jag har ju ett utbytesår i tankarna. Jag har sådan tur att jag har möjlighet att åka på ett, och tänker därför att jag verkligen borde åka. Jag vill ju åka, till väldigt stor del. Men är samtidigt SKITRÄDD och nojar fram och tillbaka med allting. 

Först och främst – språket. Engelska är inte mitt första språk, och när man är på språkresa är det chill och folk har överseende med det, men tänk när man faktiskt ska prata och leva "på riktigt" som en amerikan. Jag tänker mest att alla sociala vibbar som man missar, som sarkasm och ironi eller hintar. Jag missar liksom sådant på svenska, hur kommer det då gå på engelska?

Det hör lite ihop med sociala. För helt ärligt, tänk så hittar man inga vänner??? Bara imagine att gå in i din high school-skola, fullt med cliques och bara skolsystemet att man inte går i en klass med samma personer hela tidne, utan att du har olika lektioner med olika personer. Tanken på det gör mig livräääädd! 

Sedan får man ju inte glömma värdfamiljen. I somras hade jag tur och kom i en bra värdfamilj – men det var i för sig bara fyra veckor. Att bo med en helt annan familj, som kan vara helt konstig i ett helt år, det är inget man skämtar bort. 

Det som ine heller känns så party är ju när man kommer tillbaka till Sverige igen och alla ens gamla klasskompisar tar studenten och man själv har sista året kvar med främlingar. Även om det bara skiljer ett år i ålder känns det som om man skulle vara väldigt mycket längre fram i erfarenhet osv efter ett utbytesår.

Men sedan tänker jag också att om jag inte åker kanske jag ångrar det. Och om typ 9 månader måste jag ha bestämt mig, för sedan är det för sent. Jag är för gammal. Och jag kan inte föreställa mig ångesten att komma på någon dag när man börjat trean och bara "shit, jag hade kunnat vara i USA nu på utbytesår, men nu har jag inte möjligheten längre". 

Sedan kan man ju såklart åka till USA och leva där efter studenten, men själva high school experience:n går man ju miste om. Och ett utbytesår är egentligen ett års ledigt från betyg. Även om man går i skolan spelar det ju ingen roll hur man gör ifrån sig – på college så är det extremt kämpigt med alla tentor och så vidare. 

✈

Om du / något syskon / kompis har varit på utbytesår, så får du gärna skriva något om det i kommentarerna! Och även du som velat mellan att åka eller inte och stannat hemma, tankar på det? Vill ha alla synvinklar. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas